gustafvsflorida

Det har varit daligt med intiativ fran den har bloggens sida ett tag nu. Det har dels berott pa brist pa blogglusten, krangel med internet, krangel med tangentbord (?) samt saker som kommit i vagen.

Men nu ar jag tillbaka (som ni ser med ett amerikanskt tangentbord, min svenska dator strejkar pa alla satt och vis). Det har hant en del saker sedan det senaste inlagget och jag ska faroka sammanfatt det sa gott det gar. I mandags besoktes Disney World och det var en upplevelse att ha varit dar trots att parken som vi valde kanske mer var for yngre varelser. Men det kanns som ett privilegium att ha varit dar. Vi kom hem sent (efter felkorningar i Orlando och en alldeles for seg GPS) sa tisdagen blev en trott sadan.

Darfor blev det ganska lugnt pa tisdagen innan vi pa onsdagen besokte ett valkant shoppingstalle i Daytona. Det har kants som att pa arbetet har flitens lampa barjat bli svagare da var handledare ar pa tjansteresa i Minnesota. UNO-resultaten gar ocksa at pipsvangen da halvamerikaner, britter och helamerikaner vinner mer och mer nu. De har trots allt mer rutin an oss nytillkomna svenskar…

Vi gar mot var sista helg i Palm Coast. Nagon detaljerad planering har inte gjorts sa det blir val vad det blir. Universal i Orlando ska i alla fall besakas sa vi far se nar det blir.

Ska forsoka fa ut mina bilder senare ikvall. Har fatt en massa klagomal pa att det for sallan visas sana. Behover inte namna nagra namn har…

// Gustaf, alltid nagot pa gang

En riktigt soft dag har snart farit förbi. En heldag på Daytona resort med sol och bad var alldeles perfekt. Det blev även försts gången i mitt liv som jag lirade shuffleboard, och det blev en härlig debut. Segrade över två rutinerade ameirkanare. Stolt? Nej, mer som en dag på jobbet faktiskt.

Imorgon ska vi till Disney World och sätta Sverige på kartan där med. Hörs så småningom.

// gus

Trots att jag är i ett land långt ifrån Norden höll jag givetvis koll på matchen mellan Danmark och Sverige. Den här gången fick vi ingen hjälp på Parken. Tungt. Vart var support(ern)rarna?
Men vi ger inte upp. För jag tror på mirakel. Malta är ett vasst gäng.

Nog om detta. Under tiden Sverige lattjade boll brände jag pengar på out-leten i St Augustine. Väldigt billigt. Nästan för billigt. Det var lagom att vara där i fyra timmar, man orkar inte mer än det i denna värme.

Kvällens aktivitet blev en lugn sådan. Föräldrarns Davies tog med sig de svenska vikingarna ut på middag, man blev riktigt mätt och glad. För det är inte ofta man äter så väl tillagad mat i detta land. Dessa stunder måste man njuta av. Det gjorde jag givetvis också.

Imorgon blir det troligen stranden om det inte är för mulet.

Klart man har koll på det som händer där hemma...


Syns!

// Gus

Idag var dagen då det var dags att få ut sin rätt efter en veckas (tre dagar för mig, fem för Catrine) hårt arbete. En stekhet dag i Florida är perfekt för ett besök på stranden i Palm Coast, vi åkte däremot tio minuter längre bort för att få bättre sand (Garys lysande idé).

Vi åkte således bil (vi är ju i amerika...) men det som förvånade mig lite var när alla ställde sina bilar på stranden (nu är ju stranden väldigt lång, men ändå). Man lär sig nya saker varje dag, det kanske är meningen. För jag fick också en genomgående lektion av Ian i hur man kastar iväg en baseboll på rätt sätt.

Det känns i alla fall som att man mer och mer kommer in i deras rutiner nu så en lunch med chips var inte så nytt för mig. Och innan några på stranden skymtade en haj längre ut, ett par med en bil fick en bunt med böter av polisen på stranden (de är överallt) och jag vann volleybollen på beachen bar det av hemåt.

Imorgon blir det amerikansk fotboll på hög nivå. Amerikas högstaliga bjuder oss på en match på Jacksonvilles arena som rymmer 70 000 åskådare. Hoppas på att det blir fullt.


På återhörade!

// Guss

Jaha.

Ännu en dag i solkskenstaten är snart förbi. Apropå solsken så har min ankomst (enligt Gary) ur vädrets synvinkel varit dålig. Han menade att jag tog kylan med mig från Sverige i resväskan eftersom mina två första mornar här har varit de kallaste i Palm Coast på flera veckor, kanske till och med månader.

Trots det har jag blivit väl hemmastadd och det faktum att Ian (född -94) har mer än en skostorlek större än mig (och då har jag stora fötter) gör att jag inte känner mig ensam här. Det känns för övrigt som att USA rent allmänt är likt Sverige fast i kvadrat (ingen nyhet kanske?), så Ians skostorlek kan ses som ett bra exempel för detta resonemang.

Trots att fabriken som jag och Catrine får arbeta på är mycket mindre till ytan än Sandvikens enskilda har vi hittat profilerna. Darrol, Pete och John är bara några få ur mängden  av dem som förgyller vår lunchtid med UNO-spel. Amerikansk slang (och Sandvikslang såklart) och egna påhittade regler med specialkort gör att det nog tar några dagar för oss att utmana dem på allvar.

Kanske till imorgon?

Låt oss se. På återhörande!

// GW