Miami calling
Hors!
Sista timmen pa jobbet...
Veckan som gatt har varit en behaglig sadan. Under day off-dagen i mandags besokte vi Universal Studios (battre en Disney World som inte var for var aldersklass). Arbetsdagarna i sig har inte varit sa anstrangande men jag kanner mig anda valfortjant en semestervecka i sodra Florida.
Enligt internet och dess vaderprognoser ska det bli regn storre delen av nasta vecka. Men det tar jag inte pa allvar. Inte med den erfarenhet jag fatt av internet de senaste veckorna.
Ska forsoka komma med nagon uppdatering soder ifran. Men det ar ingen garanti...
// Gustaf
Battre sent an aldrig
Det har varit daligt med intiativ fran den har bloggens sida ett tag nu. Det har dels berott pa brist pa blogglusten, krangel med internet, krangel med tangentbord (?) samt saker som kommit i vagen.
Men nu ar jag tillbaka (som ni ser med ett amerikanskt tangentbord, min svenska dator strejkar pa alla satt och vis). Det har hant en del saker sedan det senaste inlagget och jag ska faroka sammanfatt det sa gott det gar. I mandags besoktes Disney World och det var en upplevelse att ha varit dar trots att parken som vi valde kanske mer var for yngre varelser. Men det kanns som ett privilegium att ha varit dar. Vi kom hem sent (efter felkorningar i Orlando och en alldeles for seg GPS) sa tisdagen blev en trott sadan.
Darfor blev det ganska lugnt pa tisdagen innan vi pa onsdagen besokte ett valkant shoppingstalle i Daytona. Det har kants som att pa arbetet har flitens lampa barjat bli svagare da var handledare ar pa tjansteresa i Minnesota. UNO-resultaten gar ocksa at pipsvangen da halvamerikaner, britter och helamerikaner vinner mer och mer nu. De har trots allt mer rutin an oss nytillkomna svenskar…
Vi gar mot var sista helg i Palm Coast. Nagon detaljerad planering har inte gjorts sa det blir val vad det blir. Universal i Orlando ska i alla fall besakas sa vi far se nar det blir.
Ska forsoka fa ut mina bilder senare ikvall. Har fatt en massa klagomal pa att det for sallan visas sana. Behover inte namna nagra namn har…
// Gustaf, alltid nagot pa gang
Meriterande seger för den blågula debutanten
En riktigt soft dag har snart farit förbi. En heldag på Daytona resort med sol och bad var alldeles perfekt. Det blev även försts gången i mitt liv som jag lirade shuffleboard, och det blev en härlig debut. Segrade över två rutinerade ameirkanare. Stolt? Nej, mer som en dag på jobbet faktiskt.
Imorgon ska vi till Disney World och sätta Sverige på kartan där med. Hörs så småningom.
// gus
Het shopping lördagssysslan i Florida
Trots att jag är i ett land långt ifrån Norden höll jag givetvis koll på matchen mellan Danmark och Sverige. Den här gången fick vi ingen hjälp på Parken. Tungt. Vart var support(ern)rarna?
Men vi ger inte upp. För jag tror på mirakel. Malta är ett vasst gäng.
Nog om detta. Under tiden Sverige lattjade boll brände jag pengar på out-leten i St Augustine. Väldigt billigt. Nästan för billigt. Det var lagom att vara där i fyra timmar, man orkar inte mer än det i denna värme.
Kvällens aktivitet blev en lugn sådan. Föräldrarns Davies tog med sig de svenska vikingarna ut på middag, man blev riktigt mätt och glad. För det är inte ofta man äter så väl tillagad mat i detta land. Dessa stunder måste man njuta av. Det gjorde jag givetvis också.
Imorgon blir det troligen stranden om det inte är för mulet.
Klart man har koll på det som händer där hemma...
Syns!
// Gus
Då var det fredag igen då...
Dagen i ren allmänhet har varit helt okej med lagomt tempo på jobbet. På lunchen bjöd Gary oss på lunch på Houligans, det blev en hederlig hamburgare. Den smakade likadant som den jag åt på Hooters första dagen. Det sa jag givetvis inte till Gary, för detta ställe var tydligen lite finare enligt honom. Kvällens aktivitet blev Daytonas motsvarighet till Tysklands Oktoberfest. Den var inte stor. Korven var inte tysk. Man var tvungen att vara 21 för att köpa alkohol. Men det var ett gott försök i alla fall, Daytona.
För mig gick det bra i alla fall, jag besegrade Ian i prickkastning med en baseboll (Ian är pitcher i ett basebollag). Jag vann en typisk amerikansk ödla. Den svettiga gubben i ståndet försökte dock lura mig att skippa priset och istället få fem nya bollar att kasta. Den gick jag inte på. Han gav sig. Nu ska jag besegra "familjen" på rundpingis igen. Då blir dagen fulländad. Hörs!
Fiskdagen i all ära...
Dagens största miss var i alla fall inte den. Den kommer här. Vi fick möjligheten att åka hem tidigare från arbetet och chansen till att hinna ta ett dopp i solen innan den försvann bakom träden var då väldigt stor. Det gick liksom inte att missa (eller?). Jo, det gick.
Föraren till bilen (behöver inte nämna några namn i denna fråga) kände sig väldigt säker på att den rätta vägen hem inte var någon främmande sådan. Därför blev det som en överraskning att vid en av vänstersvängarna (då bilen redan låg i vänsterfilen och det inte fanns någon utväg) komma fram till att vägen egentligen ledde ut på Highway och inte hem till familjen Davies. Nästa avfart blev ett tiotal kilometer bort vis St Augustine, där vi fick vända, ta rätt väg och missa solen vid poolen precis.
Sånt som händer alltså. Men vi tror på oss själva, vi kommer igen imorgon.
// Gus

Dagens bild

Eftersom det finns gott om ödlor här i Florida får ni nu ta del av det som jag fann på mitt sovrumsfönster.
Svensk seger över staterna...
Lockande - en solig dag...

Vatten - då man som minst vill ha det
Uppvärmning

På arenan i Jacksonville innan matchstart

Epic

Poliser, hajar och en massa annat
Idag var dagen då det var dags att få ut sin rätt efter en veckas (tre dagar för mig, fem för Catrine) hårt arbete. En stekhet dag i Florida är perfekt för ett besök på stranden i Palm Coast, vi åkte däremot tio minuter längre bort för att få bättre sand (Garys lysande idé).
Vi åkte således bil (vi är ju i amerika...) men det som förvånade mig lite var när alla ställde sina bilar på stranden (nu är ju stranden väldigt lång, men ändå). Man lär sig nya saker varje dag, det kanske är meningen. För jag fick också en genomgående lektion av Ian i hur man kastar iväg en baseboll på rätt sätt.
Det känns i alla fall som att man mer och mer kommer in i deras rutiner nu så en lunch med chips var inte så nytt för mig. Och innan några på stranden skymtade en haj längre ut, ett par med en bil fick en bunt med böter av polisen på stranden (de är överallt) och jag vann volleybollen på beachen bar det av hemåt.
Imorgon blir det amerikansk fotboll på hög nivå. Amerikas högstaliga bjuder oss på en match på Jacksonvilles arena som rymmer 70 000 åskådare. Hoppas på att det blir fullt.
På återhörade!
// Guss
Svensken som förde med sig kylan...
Jaha.
Ännu en dag i solkskenstaten är snart förbi. Apropå solsken så har min ankomst (enligt Gary) ur vädrets synvinkel varit dålig. Han menade att jag tog kylan med mig från Sverige i resväskan eftersom mina två första mornar här har varit de kallaste i Palm Coast på flera veckor, kanske till och med månader.
Trots det har jag blivit väl hemmastadd och det faktum att Ian (född -94) har mer än en skostorlek större än mig (och då har jag stora fötter) gör att jag inte känner mig ensam här. Det känns för övrigt som att USA rent allmänt är likt Sverige fast i kvadrat (ingen nyhet kanske?), så Ians skostorlek kan ses som ett bra exempel för detta resonemang.
Trots att fabriken som jag och Catrine får arbeta på är mycket mindre till ytan än Sandvikens enskilda har vi hittat profilerna. Darrol, Pete och John är bara några få ur mängden av dem som förgyller vår lunchtid med UNO-spel. Amerikansk slang (och Sandvikslang såklart) och egna påhittade regler med specialkort gör att det nog tar några dagar för oss att utmana dem på allvar.
Kanske till imorgon?
Låt oss se. På återhörande!
// GW
Framme i United states...
Den första arbetsdagen blev en relativt lugn sådan trots att jag fick ta in mycket information. Ett training-möte på över fyra timmar och en hel del annat gjorde att lunchen på två smörgåsar, läsk och chips (jepp, det stämmer faktiskt) kändes aningen tunnt. Jag hoppas jag vänjer mig vid deras luncher. Annars har den första riktga dagen i US varit en upplevelse då mycket av det som man föreställt sig av landet stämmer in bra.
Jag ser fram emot den amerikanska fotbollsmatchen som Gary kommer att dra med oss på till helgen. En och en halvtimmes bilresa till Jacksonville för en kamp med rejäl stämning är en lätt deal. Kommer troligtvis även att bli någon hockeymatch för min del då produktionschefen här är väldigt intresserad av hockey. Han snackade om Tampa Bay (han bubblar på rejält mycket) och att det skulle gå att fixa det under en helg. Vore kanon. En NHL-match är ett måste när man är här.
Kommer mer imorgon, då kanske jag kan reflektera kring familjens första måltid ihop. Det är något som är väldigt unikt för Davies-familjen, det är inte så ofta det finns tid för sådant här...
/GW